Ibland blir det inte som man tänkt sig

Det här var bilden jag hade tänkt ta...

...fast den här blev ju faktiskt mycket roligare!

Kladdiga äppelkakan

Jag och N slängde ihop en äppelkaka, vi måste ju göra något av alla äpplen! Jag fick flera gånger under bakets gång gå ut och plocka fler äpplen eftersom N åt upp äppelbitarna han precis skurit. Han gillar verkligen äpplen... Smeten vågade han dock inte smaka på. Om man i likhet med mig och till skillnad från N tycker att kaksmeten ofta är ännu godare än själva kakan ska man testa den här äppelkakan! Den ska nämligen gräddas så att den fortfarande är riktigt kladdig i mitten. Yummie!

Blanda 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl socker, 1 ägg, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker och 100 g smält smör.

Skär 3-4skalade äpplen i bitar och lägg i en form. Täck med smeten. Grädda 15-20 min i 175 grader.

På torken

Nu har trattkantarellerna börjat titta upp bakom stugan. Det är så svårt att låta bli att plocka mer än vi orkar äta när det finns så mycket runt knuten, så nu tar jag och torkar lite. Jag brukar vara så dålig på att använda torkad svamp, men nu har jag ambitionen att bli bättre på det. Det är ju hursomhelst ruskigt enkelt att torka dem med en sådan här trådkorg. 15 kr på loppis, den måste man väl kalla ett fynd? Vanligtvis förvarar den glödlampor, batterier och sånt i städskåpet men jag tycker den egentligen förtjänar att hänga framme så här.

Äppeltider

Min önskan om fler äpplen i år har verkligen blivit uppfylld, i år har vi massor med äpplen!

Visst början man få lite höstkänsla nu med träden fulla av frukt och skogen full med svamp? Men jag tycker det är ganska härligt, soliga, ljumma septemberdagar går inte av för hackor.

Frukost i städskåpet

Här ville N sitta och äta frukost idag - i städskåpet. Med kattsandspåsen som pall. Själv hade jag liksom aldrig kommit på tanken, men vad väl jag minns den där fascinationen för små utrymmen från när jag själv var liten. Som att det liksom är gjort för lilla mig. 

N's pyjamas har jag sytt i ett tyg som jag hoppas ska ge honom himmelska drömmar...

Ordning och reda

Nog för att Redahyllan redan är otroligt funktionell (och fin!) men jag undrar om dess uppfinnare hade tänkt på de här funktionerna:

Svinstia...

...och såklart garage!

Snyggt förpackat förbrukat

Jag älskar förbrukningsvaror som samtidigt pryder sin plats i skafferiet. Som de här mjölförpackningarna från Garant.

Ättikan som jag använde när jag gjorde gurkorna behöver inte heller gömma sig bakom skåpdörren precis.

Bästa sockerkakan

Innan J hade smakat på den här sockerkakan påstod han att han inte gillade sockerkaka. Och jag kan verkligen förstå honom! En sockerkaka kan vara så himla torr och trist, men det är verkligen motsatsen till den här. Vissa påstår säkert att en sockerkaka ska vara lätt och luftig, och är det det man är ute efter ska man inte testa det här receptet! Jag tycker den ska vara saftig och tung med en krispig yta, bakad med massor med smör.

200 g smör
3 ägg
2 ½ dl socker
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Vispa smör och socker poröst. Tillsätt först äggen och sedan resterande ingredienser. Häll smeten i en smord och bröad form och grädda i nedre delen av ugnen i ca. 40 min i 150 grader.

Storstugan

Jag fick ett önskemål om att visa mer av hur det ser ut inne i torpet och insåg att jag ju visat N's lilla krypin och köket figurerar ju lite då och då på bloggen, men vårt kombinerade sovrum och vardagsrum har jag inte visat så mycket av! Rummet är enkelt och sparsamt möblerat med en vit bas och färgglada detaljer i främst grönt, turkosblått och rött. Fåtöljerna kommer från Ikea och pallen är en loppispall som jag klätt i ett prickigt tyg från Åhléns.

I en enkel 50-talsbyrå förvarar vi våra kläder. Bakom skymtar hallen och köket.

En pinnstol som stod i stugan när vi flyttade in och som fick stå kvar på samma plats agerar nattygsbord.  

I sängarna trängs ett helt gäng kuddar som förvandlar sängarna till soffa på dagen. 

Gurkburk

Jag la in våra gurkor i veckan. En klassisk ättiksinläggning fick det bli, det är ju så gott! N älskar ättiksgurkor och det är alltid extra roligt att anstränga sig lite när han uppskattar det jag lagar. Han är nämligen sjukt kräsen. Häromdagen ägnade jag halva kvällen åt att trilla egna köttbullar, vilket han som de flesta andra barn brukar uppskatta, men det ratades med besked. Inte ens idag när han var jättehungrig lyckades jag lura i honom dem. Nej, när det gäller köttbullar har jag tydligen inte en chans mot mamma Scan! Men med gurkorna tror jag på succé.

Jag gjorde en lag på ½ l vatten, 1 ¼ dl 24-procentig ättika, 750 g socker och knappt ½ dl salt. När den svalnat rörde jag ner 1 kryddmått natriumbesoat och hällde det över de skrubbade och skivade gurkorna som jag hade varvat med några dillkronor, någon matsked senapsfrö och en liten bit tärnad pepparrot i en ren glasburk. Nu ska gurkorna få gotta sig i lagen någon vecka innan det är dags för provsmakning.